Senare kom glädjen över att få näsan över vattenytan. Att orka en hel dag, två dagar, en vecka osv utan att bli sängliggande flera veckor bara för att jag gått en promenad på mer än 500 m.
Så småningom gladdes jag över att jag kunde gå 1 km, 3 km och t om en mil på en dag! För mig var det en oerhörd vinst. Att kunna gå, att sätta en fot framför den andra och bara gå. Så som jag sett andra göra då jag själv satt inne och bara tittade ut och min kamp var att ta mig till köksbänken.
I efterhand kan jag knappt förstå varför jag inte gjorde mer åtgärder då. Jag liksom bara väntade in att någon/något skulle ta mig ur försteningen. Mm försteningen det var nog så det var. Jag var liksom paralyserad. Insjunken i smärta, bomull i skallen, domningar, stelhet, hjärtklappning, svullnad, snuva, tinnitus...................
Jag vet att ingen förstod heller hur dålig jag var för jag kämpade varje dag med att göra det viktigaste, träffade människor ibland, handlade med hjälp och "tvingade" barnen att städa. Tack till dem! Min käre man förstod nog men kände sig maktlös förutom att han gjorde vad han kunde för att finnas till hands. Tack S-E! Läkarna bad mig komma tillbaka då jag var sjuk.. osv osv.... Nej - nog med att fundera på det gamla jobbiga!!!! Upp igen till ytan och över den med hela mig. Som att simma upp och göra ett delfinhopp - tjohoooo!!!!!!!
Långa djupa andetag av ny luft! Tack till mig själv för att jag orkade ta mig upp - igen! Lycka är inget man får - lycka är något man skapar!
DET ÄR PRECIS VAD DET HANDLAR OM: ATT TA TAG I SIG SJÄLV OCH RESA SIG UPP OCH GÖRA DET MAN KAN FÖR ATT MÅ GOTT! Även om man inte ser målet och vet att det är rätt. Så börja med något enkelt och intressant. Ge inte upp! Gå vidare, steg för steg. En dag i taget. Förvänta dig inget specifikt men ge dig chansen! DET ÄR DU VÄRD! Kanske fungerar det ett tag och sen leder det till något annat som är ännu bättre eller så stannar du kvar i första valet. Valet är DITT!
