onsdag 9 maj 2012

Inte visste jag att det var så viktigt...

Visst har jag märkt att LID-kosten har påverkat mig positivt. Magen mår bättre och har krympt rejält. Hela jag har förresten krympt och det är en bra bonus :)

Förra veckan berättade jag för en vän att jag inte brukar fuska med maten, utan är väldigt strikt. Hon såg så förvånad ut så jag tänkte att jag kanske är för noga. Lite kanske jag kunde fuska...

Det är lättare att vara noga med maten då jag är ensam hemma. I helgen kom kock-sonen hem och ville dela med sig av erfarenheter och det är klart att jag ville smaka.

En liten kaka, en kopp kaffe, lite ost och kex, lite vin, chokladdessert, thaimat på restaurang, bulgur... Oj det blev visst lite onödigt mycket fusk! Men så är det då jag börjar - har jag tagit det ena så kan jag även ta det andra. Om det bara varit den här fondanten så hade det nog gått bra!

En smarrig chokladfondant - svår att motstå!

Söndag fm började kroppen säja STOPP. Jag undrade vad som hänt. Nu ser jag.

Jag har haft hjärndimma, varit helt orkeslös, okoncentrerad osv. Jag åt enligt fas 1 igen för att rensa ut och drack massor med vatten. I morse kändes det annorlunda och jag orkade åka och handla. Det blev t om en kort stund på sta'n och ett skoinköp. Då jag kom hem var jag hungrig men inte slut.

Jag märker ju vad som är värst för mig; vete, socker och tillsatser.

Jag vill må bra och tänker sköta mig bra. För vad är det för vits att äta antibiotika och kosttillskott när jag sabbar på annat sätt?

Vi kan som sagt hjälpa oss själva och det är ingen ursäkt att säga; "Jag orkar inte". För det är inte svårare att laga nyttigt och att äta det som är utan tillsatser. Lite krångligare är det att äta på restaurang eller att hemma hos vänner. Men det går det också ;)

Sen kan de ju vara så att man inte är redo eller inte vill - det är en annan sak:) Jag har varit där jag också. Och då kan det kännas som om man inte orkar ändra på vanor för sjukdomen tar all kraft. Det är ett taskigt läge... För det blir rundgång.

Jag är i alla fall glad över att må lite bättre igen :) För det är skrämmande när det går bakåt. Det räcker i alla fall som det är. Jag fungerar hyfsat så länge jag inte gör nå't. Men då jag belastar kroppen fysiskt/emotionellt eller med stress, kost, kyla så mår jag dåligt.

Jag hoppas att jag efter en tids behandling i Tyskland kan få ett mer värdigt liv tillsammans med andra - igen. Kanske kan jag orka jobba igen. Vi får se. Jag tar en dag i taget.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dubbelmarinerad kycklingfilé - serveras kall

Igår hade vi en konstutställning i huset där jag har min ateljé. På lördagkvällen hängde vi tavlor och åt den här kycklingen som blev uppska...